Italian Mannerist Painter, ca.1520-1578 .Italian painter. He was the most significant painter of the 16th-century school of Bergamo and is best known for his portraits, which feature a naturalistic rendering of both faces and costume and an objective approach to character.   Related Paintings of MORONI, Giovanni Battista :. | The Incredulity of Saint Thomas | Saint Jerome in the Desert | Gian Lodovico Madruzzo ag | Portrait of a Soldier sg | The Gentleman in Pink |
Related Artists:
Nasi
Italian, 19th century Born in the town of Castel del Piano, near Grossetto, Giuseppe Nicola Nasini trained under Ciro Ferri at the Accademia Medicea in Rome in the early 1680??s. He also studied at the Accademia di San Luca, where he won several prizes, and later worked extensively in Rome. In 1689 he entered the service of the Grand Duke Cosimo III de?? Medici in Florence, for whom he painted a series of four large canvases on the theme of the Last Judgement for the Salone dei Novissimi of the Palazzo Pitti, executed between 1690 and 1694. Transferred at the end of the 18th century to a church in Siena, these are now lost. In the first quarter of the 18th century Nasini painted a number of works for churches in Rome, including an altarpiece of The Madonna and Child with Saints for the Chiesa dei Re Magi in 1707, and a Baptism of Christ for San Lorenzo in Lucina, completed in 1716. In 1718 Nasini was one of twelve leading painters working in Rome (including Benedetto Luti, Francesco Trevisani, Sebastiano Conca and Pier Leone Ghezzi) who were commissioned by Pope Clement XI to paint seated prophets in the oval niches of the nave of the basilica of San Giovanni in Laterano. One of Nasini??s last Roman works was a frescoed Glory of Saint Anthony for the church of SS. Apostoli, painted between 1721 and 1722. By the late 1720??s Nasini had risen to a position as the leading painter in Siena, where he headed a large and busy workshop. In such works as the decoration of the Oratorio del Crocifisso and the church of the Visitation he introduced the Baroque manner of Luca Giordano to his native city. His older brother Antonio was also a painter; the two collaborated on the decoration of the vault of the church of San Gaetano di Thiene in Siena, completed in 1734.
FOUQUET, Jean
French Early Renaissance Painter, ca.1420-1477
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.